Pleqëria e Mbretit David
1 Mbreti David ishte plakur tashmë e ishte në moshë të thyer. Megjithëse e mbulonin trashë, ai nuk ngrohej dot. 2 Atëherë shërbëtorët i thanë: «Le të gjejmë një vashëz të virgjër për mbretin, zotërinë tonë, që të rrijë me mbretin, të kujdeset për të e të flejë përqafuar me të për ta ngrohur». 3 Kërkuan një vashëz të bukur në të gjitha trojet e Izraelit. Gjetën Abishagën, shunamiten, e ia sollën mbretit. 4 Vashëza ishte shumë e bukur. Ajo kujdesej për mbretin e i shërbente, por mbreti nuk pati marrëdhënie me të.
Adonjahu vetëshpallet mbret
5 Adonjahut, birit të Hagitës, i ishte rritur mendja e thoshte: «Do të bëhem unë mbret!». Ai gjeti një karrocë, disa kalorës dhe pesëdhjetë burra, që rendnin para tij. 6 I ati, Davidi, nuk e kishte qortuar kurrë të birin e nuk i kishte thënë ndonjëherë: «Përse sillesh kështu?». Adonjahu ishte shumë i pashëm, por kishte lindur pas Absalomit. 7 Ai ishte marrë vesh me Joabin, birin e Cerujahut, dhe me priftin Abiatar, që ta ndihmonin. 8 Por prifti Cadok, Benajahu, biri i Jehojadait, profeti Natan, Shimei, Rei dhe luftëtarët e Davidit nuk ishin me Adonjahun.
9 Një ditë Adonjahu kushtoi dele, qe dhe viça pranë shkëmbit të Zoheletit, që ndodhet pranë En Rogelit. Ai ftoi të gjithë vëllezërit e tij, bijtë e mbretit, dhe të gjithë burrat e Judës, që ishin në shërbim të mbretit, 10 por nuk ftoi profetin Natan, Benajahun, luftëtarët trima dhe Solomonin, vëllanë e tij.
Mbreti David njoftohet për Adonjahun
11 Atëherë Natani i tha Batshebës, nënës së Solomonit: «A e ke marrë vesh se Adonjahu, biri i Hagitës, është bërë mbret dhe se zotëria ynë, Davidi, nuk di gjë? 12 Tani, dëgjo këshillën time, që të shpëtosh jetën tënde dhe jetën e birit tënd, Solomonit. 13 Shko te mbreti David e thuaji: “Imzot, mbret, a nuk iu betove shërbëtores sate se pas teje do të jetë mbret biri yt, Solomoni, dhe se ai do të ulet mbi fronin tënd? Pse u bë mbret Adonjahu?”. 14 Ndërkohë që ti do të jesh duke folur me mbretin, do të hyj edhe unë pas teje e do t'i vërtetoj fjalët e tua».
15 Kështu, Batsheba shkoi te mbreti dhe hyri në dhomën e tij. Mbreti qe plakur shumë dhe i shërbente Abishaga, shunamitja. 16 Batsheba u përkul para mbretit dhe mbreti e pyeti: «Çfarë do?». 17 Ajo i tha: «Imzot, i je betuar shërbëtores sate, para Zotit, Perëndisë tënd, se mbret do të bëhet Solomoni, biri im, dhe se ai do të ulet në fronin tënd. 18 Por mbret është bërë Adonjahu dhe ti, imzot, mbreti im, nuk e di. 19 Ai ka kushtuar qe, viça të majmë e dele me shumicë dhe ka ftuar të gjithë bijtë e mbretit, priftin Abiatar, kreun e ushtrisë Joabin, por Solomonin, shërbëtorin tënd, nuk e ka ftuar. 20 I gjithë Izraeli i ka drejtuar sytë te ti, o imzot, mbreti im, që të dëftosh se kush do të ulet pas teje në fronin e timzoti, mbretit tim. 21 Përndryshe, kur imzoti, mbreti im, të ketë gjetur prehje bashkë me etërit e tij, unë dhe biri im, Solomoni, do të trajtohemi si tradhtarë».
22 Ajo po fliste ende me mbretin, kur ia behu profeti Natan. 23 E lajmëruan mbretin e i thanë: «Ka ardhur profeti Natan». Profeti Natan shkoi te mbreti, u përkul para tij deri në tokë 24 e i tha: «Imzot, mbreti im, mos ke thënë se mbret pas teje do të jetë Adonjahu dhe se në fronin tënd do të ulet ai? 25 Sot ai ka shkuar e ka kushtuar qe, viça të majmë e dele me shumicë dhe ka ftuar të gjithë bijtë e mbretit, krerët e ushtrisë dhe priftin Abiatar. Ja, ata po hanë e po pinë me të dhe po brohorasin: “Rroftë mbreti Adonjah!”. 26 Por nuk na ftoi as mua, shërbëtorin tënd, as priftin Cadok, as Benajahun, birin e Jehojadait, dhe as Solomonin, shërbëtorin tënd. 27 A mos e ka dhënë këtë urdhër imzot, mbreti im, pa i bërë me dije shërbëtorit të tij, se kush do të ulet pas tij në fronin e timzoti, mbretit tim?».
Solomoni vajoset mbret
28 Atëherë mbreti David tha: «Thirreni Batshebën të vijë tek unë». Batsheba shkoi te mbreti e qëndroi para tij. 29 Mbreti u betua e tha: «Pasha Zotin, që më ka shpëtuar jetën nga çdo fatkeqësi, 30 sot do të bëj ashtu siç të jam betuar para Zotit, Perëndisë së Izraelit, kur të kam thënë se Solomoni, biri yt, do të mbretërojë pas meje dhe se ai do të ulet në fronin tim». 31 Batsheba u përkul deri në tokë para mbretit e tha: «Rroftë përjetë imzot, mbreti im Davidi!».
32 Pastaj mbreti David tha: «Thirrni priftin Cadok, profetin Natan dhe Benajahun, birin e Jehojadait». Ata erdhën e u paraqitën para mbretit. 33 Mbreti u tha: «Merrni shërbëtorët e zotërisë suaj, hipni Solomonin, birin tim, mbi mushkën time e çojeni në Gihon. 34 Atje, prifti Cadok dhe profeti Natan ta vajosin mbret të Izraelit. Pastaj bjeruni borive e brohoritni: “Rroftë mbreti Solomon!”. 35 Mandej ejani këtu pas tij e ai do të ulet në fronin tim. Ai do të mbretërojë në vendin tim, sepse atë kam caktuar për të sunduar në Izrael dhe në Judë». 36 Benajahu, biri i Jehojadait, iu përgjigj mbretit e i tha: «Amen! Ashtu e bëftë Zoti, Perëndia i timzoti, mbretit! 37 Siç ka qenë Zoti me timzot, mbretin, ashtu qoftë edhe me Solomonin. Fronin e tij e bëftë më të madhërishëm se fronin i timzoti, mbretit David!».
38 Atëherë prifti Cadok, profeti Natan dhe Benajahu, biri i Jehojadait, u nisën bashkë me keretitët dhe peletitët. E hipën Solomonin mbi mushkën e mbretit David dhe e sollën në Gihon. 39 Prifti Cadok mori bririn e vajit nga Tenda dhe vajosi Solomonin. Atëherë u ranë brirëve të dashit e populli brohoriti: «Rroftë mbreti Solomon!». 40 Mbarë populli shkoi pas mbretit Solomon, duke u rënë fyejve e duke ngazëlluar aq shumë, saqë u trand toka prej brohoritjeve të tyre.
41 Adonjahu dhe të gjithë të ftuarit e tij i dëgjuan brohoritjet teksa po mbaronin gostinë. Kur dëgjoi jehonën e brirëve të dashit, Joabi pyeti: «Përse gjithë kjo zhurmë në qytet?». 42 Ai ende po fliste, kur ia behu Jonatani, biri i priftit Abiatar. Adonjahu i tha: «Eja, sepse ti je burrë trim e sjell lajme të mira». 43 Jonatani iu përgjigj: «Aspak! Zotëria ynë, mbreti David, bëri mbret Solomonin. 44 Bashkë me të, mbreti David dërgoi priftin Cadok, profetin Natan, Benajahun, birin e Jehojadait, keretitët dhe peletitët. Ata e vunë Solomonin të kalëronte mbi mushkën e mbretit 45 dhe prifti Cadok, bashkë me profetin Natan, e vajosën mbret në Gihon. Tani po kthehen prej Gihonit të ngazëlluar dhe tërë qyteti oshtin nga zhurma që dëgjoni. 46 Për më tepër, Solomoni është ulur në fronin e mbretërisë. 47 Po ashtu, ata që janë në shërbim të mbretit shkuan para zotërisë sonë, mbretit David, për ta uruar e i thanë: “Perëndia yt e bëftë emrin e Solomonit më të madhërishëm se emri yt dhe fronin e tij më të fortë se fronin tënd”. Pastaj mbreti David u përkul mbi shtratin e vet 48 e tha: “Bekuar qoftë Zoti, Perëndia i Izraelit, i cili vuri dikë mbi fronin tim e më lejoi ta shoh me sytë e mi”».
49 Të ftuarit e Adonjahut u ngritën të tmerruar e shkuan nëpër shtëpitë e tyre. 50 Adonjahu shkoi e u kap pas brirëve të altarit nga frika e Solomonit. 51 Solomonin e lajmëruan e i thanë: «Adonjahu, nga frika e mbretit Solomon, është kapur pas brirëve të altarit e thotë: “Të më betohet sot mbreti Solomon se nuk do ta vrasë me shpatë shërbëtorin e tij”». 52 Solomoni u përgjigj: «Nëse tregohet njeri i ndershëm, nuk ka për t'iu prekur asnjë qime floku, por nëse i gjendet ndonjë ligësi, ka për të vdekur». 53 Mbreti Solomon dërgoi disa njerëz që ta merrnin nga altari. Adonjahu erdhi e u përkul para mbretit Solomon. Mbreti Solomon i tha: «Shko në shtëpi».
1 Καὶ ὁ βασιλεὺς Δαυιδ πρεσβύτερος προβεβηκὼς ἡμέραις, καὶ περιέβαλλον αὐτὸν ἱματίοις, καὶ οὐκ ἐθερμαίνετο. 2 καὶ εἶπον οἱ παῖδες αὐτοῦ Ζητησάτωσαν τῷ κυρίῳ ἡμῶν τῷ βασιλεῖ παρθένον νεάνιδα, καὶ παραστήσεται τῷ βασιλεῖ καὶ ἔσται αὐτὸν θάλπουσα καὶ κοιμηθήσεται μετ᾽ αὐτοῦ, καὶ θερμανθήσεται ὁ κύριος ἡμῶν ὁ βασιλεύς. 3 καὶ ἐζήτησαν νεάνιδα καλὴν ἐκ παντὸς ὁρίου Ισραηλ καὶ εὗρον τὴν Αβισακ τὴν Σωμανῖτιν καὶ ἤνεγκαν αὐτὴν πρὸς τὸν βασιλέα. 4 καὶ ἡ νεᾶνις καλὴ ἕως σφόδρα· καὶ ἦν θάλπουσα τὸν βασιλέα καὶ ἐλειτούργει αὐτῷ, καὶ ὁ βασιλεὺς οὐκ ἔγνω αὐτήν.
5 Καὶ Αδωνιας υἱὸς Αγγιθ ἐπῄρετο λέγων Ἐγὼ βασιλεύσω· καὶ ἐποίησεν ἑαυτῷ ἅρματα καὶ ἱππεῖς καὶ πεντήκοντα ἄνδρας παρατρέχειν ἔμπροσθεν αὐτοῦ. 6 καὶ οὐκ ἀπεκώλυσεν αὐτὸν ὁ πατὴρ αὐτοῦ οὐδέποτε λέγων Διὰ τί σὺ ἐποίησας; καί γε αὐτὸς ὡραῖος τῇ ὄψει σφόδρα, καὶ αὐτὸν ἔτεκεν ὀπίσω Αβεσσαλωμ. 7 καὶ ἐγένοντο οἱ λόγοι αὐτοῦ μετὰ Ιωαβ τοῦ υἱοῦ Σαρουιας καὶ μετὰ Αβιαθαρ τοῦ ἱερέως, καὶ ἐβοήθουν ὀπίσω Αδωνιου· 8 καὶ Σαδωκ ὁ ἱερεὺς καὶ Βαναιας υἱὸς Ιωδαε καὶ Ναθαν ὁ προφήτης καὶ Σεμεϊ καὶ Ρηι καὶ οἱ δυνατοὶ τοῦ Δαυιδ οὐκ ἦσαν ὀπίσω Αδωνιου. 9 καὶ ἐθυσίασεν Αδωνιας πρόβατα καὶ μόσχους καὶ ἄρνας μετὰ λίθου τοῦ Ζωελεθ, ὃς ἦν ἐχόμενα τῆς πηγῆς Ρωγηλ, καὶ ἐκάλεσεν πάντας τοὺς ἀδελφοὺς αὐτοῦ καὶ πάντας τοὺς ἁδροὺς Ιουδα, παῖδας τοῦ βασιλέως· 10 καὶ τὸν Ναθαν τὸν προφήτην καὶ Βαναιαν καὶ τοὺς δυνατοὺς καὶ τὸν Σαλωμων ἀδελφὸν αὐτοῦ οὐκ ἐκάλεσεν.
11 Καὶ εἶπεν Ναθαν πρὸς Βηρσαβεε μητέρα Σαλωμων λέγων Οὐκ ἤκουσας ὅτι ἐβασίλευσεν Αδωνιας υἱὸς Αγγιθ; καὶ ὁ κύριος ἡμῶν Δαυιδ οὐκ ἔγνω. 12 καὶ νῦν δεῦρο συμβουλεύσω σοι δὴ συμβουλίαν, καὶ ἐξελοῦ τὴν ψυχήν σου καὶ τὴν ψυχὴν τοῦ υἱοῦ σου Σαλωμων· 13 δεῦρο εἴσελθε πρὸς τὸν βασιλέα Δαυιδ καὶ ἐρεῖς πρὸς αὐτὸν λέγουσα Οὐχὶ σύ, κύριέ μου βασιλεῦ, ὤμοσας τῇ δούλῃ σου λέγων ὅτι Σαλωμων ὁ υἱός σου βασιλεύσει μετ᾽ ἐμὲ καὶ αὐτὸς καθιεῖται ἐπὶ τοῦ θρόνου μου; καὶ τί ὅτι ἐβασίλευσεν Αδωνιας; 14 καὶ ἰδοὺ ἔτι λαλούσης σου ἐκεῖ μετὰ τοῦ βασιλέως καὶ ἐγὼ εἰσελεύσομαι ὀπίσω σου καὶ πληρώσω τοὺς λόγους σου. — 15 καὶ εἰσῆλθεν Βηρσαβεε πρὸς τὸν βασιλέα εἰς τὸ ταμιεῖον, καὶ ὁ βασιλεὺς πρεσβύτης σφόδρα, καὶ Αβισακ ἡ Σωμανῖτις ἦν λειτουργοῦσα τῷ βασιλεῖ. 16 καὶ ἔκυψεν Βηρσαβεε καὶ προσεκύνησεν τῷ βασιλεῖ. καὶ εἶπεν ὁ βασιλεύς Τί ἐστίν σοι; 17 ἡ δὲ εἶπεν Κύριέ μου βασιλεῦ, σὺ ὤμοσας ἐν κυρίῳ τῷ θεῷ σου τῇ δούλῃ σου λέγων ὅτι Σαλωμων ὁ υἱός σου βασιλεύσει μετ᾽ ἐμὲ καὶ αὐτὸς καθήσεται ἐπὶ τοῦ θρόνου μου. 18 καὶ νῦν ἰδοὺ Αδωνιας ἐβασίλευσεν, καὶ σύ, κύριέ μου βασιλεῦ, οὐκ ἔγνως· 19 καὶ ἐθυσίασεν μόσχους καὶ ἄρνας καὶ πρόβατα εἰς πλῆθος καὶ ἐκάλεσεν πάντας τοὺς υἱοὺς τοῦ βασιλέως καὶ Αβιαθαρ τὸν ἱερέα καὶ Ιωαβ τὸν ἄρχοντα τῆς δυνάμεως, καὶ τὸν Σαλωμων τὸν δοῦλόν σου οὐκ ἐκάλεσεν. 20 καὶ σύ, κύριέ μου βασιλεῦ, οἱ ὀφθαλμοὶ παντὸς Ισραηλ πρὸς σὲ ἀπαγγεῖλαι αὐτοῖς τίς καθήσεται ἐπὶ τοῦ θρόνου τοῦ κυρίου μου τοῦ βασιλέως μετ᾽ αὐτόν. 21 καὶ ἔσται ὡς ἂν κοιμηθῇ ὁ κύριός μου ὁ βασιλεὺς μετὰ τῶν πατέρων αὐτοῦ, καὶ ἔσομαι ἐγὼ καὶ ὁ υἱός μου Σαλωμων ἁμαρτωλοί. — 22 καὶ ἰδοὺ ἔτι αὐτῆς λαλούσης μετὰ τοῦ βασιλέως καὶ Ναθαν ὁ προφήτης ἦλθεν. 23 καὶ ἀνηγγέλη τῷ βασιλεῖ Ἰδοὺ Ναθαν ὁ προφήτης· καὶ εἰσῆλθεν κατὰ πρόσωπον τοῦ βασιλέως καὶ προσεκύνησεν τῷ βασιλεῖ κατὰ πρόσωπον αὐτοῦ ἐπὶ τὴν γῆν. 24 καὶ εἶπεν Ναθαν Κύριέ μου βασιλεῦ, σὺ εἶπας Αδωνιας βασιλεύσει ὀπίσω μου καὶ αὐτὸς καθήσεται ἐπὶ τοῦ θρόνου μου· 25 ὅτι κατέβη σήμερον καὶ ἐθυσίασεν μόσχους καὶ ἄρνας καὶ πρόβατα εἰς πλῆθος καὶ ἐκάλεσεν πάντας τοὺς υἱοὺς τοῦ βασιλέως καὶ τοὺς ἄρχοντας τῆς δυνάμεως καὶ Αβιαθαρ τὸν ἱερέα, καὶ ἰδού εἰσιν ἐσθίοντες καὶ πίνοντες ἐνώπιον αὐτοῦ καὶ εἶπαν Ζήτω ὁ βασιλεὺς Αδωνιας. 26 καὶ ἐμὲ αὐτὸν τὸν δοῦλόν σου καὶ Σαδωκ τὸν ἱερέα καὶ Βαναιαν υἱὸν Ιωδαε καὶ Σαλωμων τὸν δοῦλόν σου οὐκ ἐκάλεσεν. 27 εἰ διὰ τοῦ κυρίου μου τοῦ βασιλέως γέγονεν τὸ ῥῆμα τοῦτο καὶ οὐκ ἐγνώρισας τῷ δούλῳ σου τίς καθήσεται ἐπὶ τὸν θρόνον τοῦ κυρίου μου τοῦ βασιλέως μετ᾽ αὐτόν; — 28 καὶ ἀπεκρίθη Δαυιδ καὶ εἶπεν Καλέσατέ μοι τὴν Βηρσαβεε· καὶ εἰσῆλθεν ἐνώπιον τοῦ βασιλέως καὶ ἔστη ἐνώπιον αὐτοῦ. 29 καὶ ὤμοσεν ὁ βασιλεὺς καὶ εἶπεν Ζῇ κύριος, ὃς ἐλυτρώσατο τὴν ψυχήν μου ἐκ πάσης θλίψεως, 30 ὅτι καθὼς ὤμοσά σοι ἐν κυρίῳ τῷ θεῷ Ισραηλ λέγων ὅτι Σαλωμων ὁ υἱός σου βασιλεύσει μετ᾽ ἐμὲ καὶ αὐτὸς καθήσεται ἐπὶ τοῦ θρόνου μου ἀντ᾽ ἐμοῦ, ὅτι οὕτως ποιήσω τῇ ἡμέρᾳ ταύτῃ. 31 καὶ ἔκυψεν Βηρσαβεε ἐπὶ πρόσωπον ἐπὶ τὴν γῆν καὶ προσεκύνησεν τῷ βασιλεῖ καὶ εἶπεν Ζήτω ὁ κύριός μου ὁ βασιλεὺς Δαυιδ εἰς τὸν αἰῶνα. 32 καὶ εἶπεν ὁ βασιλεὺς Δαυιδ Καλέσατέ μοι Σαδωκ τὸν ἱερέα καὶ Ναθαν τὸν προφήτην καὶ Βαναιαν υἱὸν Ιωδαε· καὶ εἰσῆλθον ἐνώπιον τοῦ βασιλέως. 33 καὶ εἶπεν ὁ βασιλεὺς αὐτοῖς Λάβετε τοὺς δούλους τοῦ κυρίου ὑμῶν μεθ᾽ ὑμῶν καὶ ἐπιβιβάσατε τὸν υἱόν μου Σαλωμων ἐπὶ τὴν ἡμίονον τὴν ἐμὴν καὶ καταγάγετε αὐτὸν εἰς τὸν Γιων, 34 καὶ χρισάτω αὐτὸν ἐκεῖ Σαδωκ ὁ ἱερεὺς καὶ Ναθαν ὁ προφήτης εἰς βασιλέα ἐπὶ Ισραηλ, καὶ σαλπίσατε κερατίνῃ καὶ ἐρεῖτε Ζήτω ὁ βασιλεὺς Σαλωμων. 35 καὶ καθήσεται ἐπὶ τοῦ θρόνου μου καὶ αὐτὸς βασιλεύσει ἀντ᾽ ἐμοῦ, καὶ ἐγὼ ἐνετειλάμην τοῦ εἶναι εἰς ἡγούμενον ἐπὶ Ισραηλ καὶ Ιουδα. 36 καὶ ἀπεκρίθη Βαναιας υἱὸς Ιωδαε τῷ βασιλεῖ καὶ εἶπεν Γένοιτο· οὕτως πιστώσαι κύριος ὁ θεὸς τοῦ κυρίου μου τοῦ βασιλέως· 37 καθὼς ἦν κύριος μετὰ τοῦ κυρίου μου τοῦ βασιλέως, οὕτως εἴη μετὰ Σαλωμων καὶ μεγαλύναι τὸν θρόνον αὐτοῦ ὑπὲρ τὸν θρόνον τοῦ κυρίου μου τοῦ βασιλέως Δαυιδ. — 38 καὶ κατέβη Σαδωκ ὁ ἱερεὺς καὶ Ναθαν ὁ προφήτης καὶ Βαναιας υἱὸς Ιωδαε καὶ ὁ χερεθθι καὶ ὁ φελεθθι καὶ ἐπεκάθισαν τὸν Σαλωμων ἐπὶ τὴν ἡμίονον τοῦ βασιλέως Δαυιδ καὶ ἀπήγαγον αὐτὸν εἰς τὸν Γιων. 39 καὶ ἔλαβεν Σαδωκ ὁ ἱερεὺς τὸ κέρας τοῦ ἐλαίου ἐκ τῆς σκηνῆς καὶ ἔχρισεν τὸν Σαλωμων καὶ ἐσάλπισεν τῇ κερατίνῃ, καὶ εἶπεν πᾶς ὁ λαός Ζήτω ὁ βασιλεὺς Σαλωμων. 40 καὶ ἀνέβη πᾶς ὁ λαὸς ὀπίσω αὐτοῦ καὶ ἐχόρευον ἐν χοροῖς καὶ εὐφραινόμενοι εὐφροσύνην μεγάλην, καὶ ἐρράγη ἡ γῆ ἐν τῇ φωνῇ αὐτῶν.
41 Καὶ ἤκουσεν Αδωνιας καὶ πάντες οἱ κλητοὶ αὐτοῦ, καὶ αὐτοὶ συνετέλεσαν φαγεῖν· καὶ ἤκουσεν Ιωαβ τὴν φωνὴν τῆς κερατίνης καὶ εἶπεν Τίς ἡ φωνὴ τῆς πόλεως ἠχούσης; 42 ἔτι αὐτοῦ λαλοῦντος καὶ ἰδοὺ Ιωναθαν υἱὸς Αβιαθαρ τοῦ ἱερέως ἦλθεν, καὶ εἶπεν Αδωνιας Εἴσελθε, ὅτι ἀνὴρ δυνάμεως εἶ σύ, καὶ ἀγαθὰ εὐαγγέλισαι. 43 καὶ ἀπεκρίθη Ιωναθαν καὶ εἶπεν Καὶ μάλα ὁ κύριος ἡμῶν ὁ βασιλεὺς Δαυιδ ἐβασίλευσεν τὸν Σαλωμων· 44 καὶ ἀπέστειλεν ὁ βασιλεὺς μετ᾽ αὐτοῦ τὸν Σαδωκ τὸν ἱερέα καὶ Ναθαν τὸν προφήτην καὶ Βαναιαν υἱὸν Ιωδαε καὶ τὸν χερεθθι καὶ τὸν φελεθθι, καὶ ἐπεκάθισαν αὐτὸν ἐπὶ τὴν ἡμίονον τοῦ βασιλέως· 45 καὶ ἔχρισαν αὐτὸν Σαδωκ ὁ ἱερεὺς καὶ Ναθαν ὁ προφήτης εἰς βασιλέα ἐν τῷ Γιων, καὶ ἀνέβησαν ἐκεῖθεν εὐφραινόμενοι, καὶ ἤχησεν ἡ πόλις· αὕτη ἡ φωνή, ἣν ἠκούσατε. 46 καὶ ἐκάθισεν Σαλωμων ἐπὶ θρόνον τῆς βασιλείας, 47 καὶ εἰσῆλθον οἱ δοῦλοι τοῦ βασιλέως εὐλογῆσαι τὸν κύριον ἡμῶν τὸν βασιλέα Δαυιδ λέγοντες Ἀγαθύναι ὁ θεὸς τὸ ὄνομα Σαλωμων τοῦ υἱοῦ σου ὑπὲρ τὸ ὄνομά σου καὶ μεγαλύναι τὸν θρόνον αὐτοῦ ὑπὲρ τὸν θρόνον σου· καὶ προσεκύνησεν ὁ βασιλεὺς ἐπὶ τὴν κοίτην αὐτοῦ, 48 καί γε οὕτως εἶπεν ὁ βασιλεύς Εὐλογητὸς κύριος ὁ θεὸς Ισραηλ, ὃς ἔδωκεν σήμερον ἐκ τοῦ σπέρματός μου καθήμενον ἐπὶ τοῦ θρόνου μου, καὶ οἱ ὀφθαλμοί μου βλέπουσιν.
49 Καὶ ἐξέστησαν καὶ ἐξανέστησαν πάντες οἱ κλητοὶ τοῦ Αδωνιου καὶ ἀπῆλθον ἀνὴρ εἰς τὴν ὁδὸν αὐτοῦ. 50 καὶ Αδωνιας ἐφοβήθη ἀπὸ προσώπου Σαλωμων καὶ ἀνέστη καὶ ἀπῆλθεν καὶ ἐπελάβετο τῶν κεράτων τοῦ θυσιαστηρίου. 51 καὶ ἀνηγγέλη τῷ Σαλωμων λέγοντες Ἰδοὺ Αδωνιας ἐφοβήθη τὸν βασιλέα Σαλωμων καὶ κατέχει τῶν κεράτων τοῦ θυσιαστηρίου λέγων Ὀμοσάτω μοι σήμερον ὁ βασιλεὺς Σαλωμων εἰ οὐ θανατώσει τὸν δοῦλον αὐτοῦ ἐν ῥομφαίᾳ. 52 καὶ εἶπεν Σαλωμων Ἐὰν γένηται εἰς υἱὸν δυνάμεως, εἰ πεσεῖται τῶν τριχῶν αὐτοῦ ἐπὶ τὴν γῆν· καὶ ἐὰν κακία εὑρεθῇ ἐν αὐτῷ, θανατωθήσεται. 53 καὶ ἀπέστειλεν ὁ βασιλεὺς Σαλωμων καὶ κατήνεγκεν αὐτὸν ἀπάνωθεν τοῦ θυσιαστηρίου· καὶ εἰσῆλθεν καὶ προσεκύνησεν τῷ βασιλεῖ Σαλωμων, καὶ εἶπεν αὐτῷ Σαλωμων Δεῦρο εἰς τὸν οἶκόν σου.