Psallm’ e Davidit.
1 Zoti i tha Zotit t’em: Rri prei së diathtash mia, ngjer sa të ve anëmiqt e tu përposh kambëvet tua.
2 Zoti ka me dërguem shkopin’ e fuqisë s’ate prei Sionet; zotëno ndë miedis t’anëmiqvet tu.
3 Populli ytka me qenunë gati ndë ditët të fuqisë s’ate, ndë të ndritëmenë shenjtënorenë; vesa e dielmënisë s’ate ka me dalë prei shtratit të sbardhëmesë dritësë.
4 Zoti bani be, edhe s’ka me u penduem, Tije prift për gjithë jetënë mbas rregullit Melhisedekut.
5 Zoti prei së diathtash tua, ka me dërrmuem mbëretën ndë ditë të zemërimit vet.
6 Ka me gjukuem ndër kombet, ka me mbushunë dhenë me korpna të vdekunish, ka me thyem krenë mbë shumë vende.
7 Ka me pimë prei purroit mb’ujë, përandai ka me ngritunë kryetë nalt.
1 Αλληλουια.
Ἐξομολογήσομαί σοι, κύριε, ἐν ὅλῃ καρδίᾳ μου
ἐν βουλῇ εὐθείων καὶ συναγωγῇ.
2 μεγάλα τὰ ἔργα κυρίου,
ἐξεζητημένα εἰς πάντα τὰ θελήματα αὐτοῦ·
3 ἐξομολόγησις καὶ μεγαλοπρέπεια τὸ ἔργον αὐτοῦ,
καὶ ἡ δικαιοσύνη αὐτοῦ μένει εἰς τὸν αἰῶνα τοῦ αἰῶνος.
4 μνείαν ἐποιήσατο τῶν θαυμασίων αὐτοῦ,
ἐλεήμων καὶ οἰκτίρμων ὁ κύριος·
5 τροφὴν ἔδωκεν τοῖς φοβουμένοις αὐτόν,
μνησθήσεται εἰς τὸν αἰῶνα διαθήκης αὐτοῦ.
6 ἰσχὺν ἔργων αὐτοῦ ἀνήγγειλεν τῷ λαῷ αὐτοῦ
τοῦ δοῦναι αὐτοῖς κληρονομίαν ἐθνῶν.
7 ἔργα χειρῶν αὐτοῦ ἀλήθεια καὶ κρίσις·
πισταὶ πᾶσαι αἱ ἐντολαὶ αὐτοῦ,
8 ἐστηριγμέναι εἰς τὸν αἰῶνα τοῦ αἰῶνος,
πεποιημέναι ἐν ἀληθείᾳ καὶ εὐθύτητι.
9 λύτρωσιν ἀπέστειλεν τῷ λαῷ αὐτοῦ,
ἐνετείλατο εἰς τὸν αἰῶνα διαθήκην αὐτοῦ·
ἅγιον καὶ φοβερὸν τὸ ὄνομα αὐτοῦ.
10 ἀρχὴ σοφίας φόβος κυρίου,
σύνεσις ἀγαθὴ πᾶσι τοῖς ποιοῦσιν αὐτήν.
ἡ αἴνεσις αὐτοῦ μένει εἰς τὸν αἰῶνα τοῦ αἰῶνος.